Inspirerad av de berömda botaniska trädgårdarna i Greifswald och Berlin återvände kapten Henric von Normann till Göteborg med drömmen om en trädgårdsförening. Här ville han skapa en samlingspunkt för trädgårdsintresserade och anlägga en botanisk trädgård.
Året var 1840 och intresset för blomsterodling och trädgårdskonst frodades. Runt om i Europa bildades trädgårdsföreningar och förebilden var The Royal Horticultural Society i England. Göteborgarna hade under mer än ett och ett halvt sekel levt omgärdade av bastanta granitmurar. Nu längtade man efter frodig grönska.
Kapten von Normann fick snart gehör för sina idéer. Pehr Christopher Westring, överläkare vid Sahlgrenska sjukhuset, blev entusiasternas talesman. För att finansiera anläggandet bildade man en ”Acktieteckning”. Borgerskapet engagerade sig ekonomiskt i stadens försköning, staden upplät mark och Göteborgs trädgårdsförening grundades 1842.
Arkitekter och trädgårdsmästare gav sig i kast med det som då var kärr och sumpmark. Den engelska trädgårdskonstens böljande linjespel förenades med den tyska skolans botaniska skönhet.
Så tog en lustgård form. Parken hade en omfattande frö- och växthandel och blev en av landets främsta plantskolor. Blomsterprakten ackompanjerades av toner från musikpaviljongerna och i schweizerierna dignade bakverk av sällan skådat slag.
Än idag, efter drygt 160 års odlarmöda och varsam förnyelse, är parken en fröjd för alla sinnen. Ett hav av grönska i stadens hjärta. Trädgård, rekreation och samvaro är fortfarande parkens signum. Trädgårdstraditionen lever vidare i växtmarknader, parkvandringar och seminarier. Långt från storstadens stress, men ändå mitt i centrum.